Webben föddes som ett uppror mot datajättarnas rivaliserande synsätt när det kom till datanätverk. Och slutade som den standard som till slut härskar över och för samman rivalerna, men gemensamma uttryck för att beskriva innehåll.

Men av någon anledning är standarden för den kanske viktigaste sidkomponenten av alla – rubriken, själva titeln löjligt ofta åsidosatt. Webbkonstruktörer sticker iväg och hittar på en egen lösning för att formge rubriken – så snyggt det bara går.

Krutet bränns på att hitta den perfekta storleken i relation till brödtexten, radavståndet, nyansen och ett typsnitt som överraskar lite – något få tidigare sett på webben. Företagets själ visualiserad. Perfekt och på ytan, men osynlig för de sökmotorer som ska leda läsare till det budskap som ser så bra ut.

Vi vet att det på Internet finns det en standard för definitionen av rubriker. Titeln på sidan skrivs i en H1-tagg och H1 får, för ordningens skull endast förekomma en gång per vy. Underrubrikerna H2 och H3 får förekomma hur många gånger som helst. De ger olika former av försprång i sökmotorns ranking, men kommer inte att synas på sökmotorns sökresultatssida. H1, H2 och H3 kan formges med alla de egenskaper som är möjliga att ge en text.

Jag är säker på att samma personer som skriver en <div class=rubbe1> känner till taggen <H1>. Jag har själv fuskat med webbstandards. Jag har syndat. Men varför skulle jag göra det med en kunds webbplats? En kund som antagligen inte känner till det här över huvud taget. Hon behöver inte känna till det, hon behöver bara utgå från att webbmakaren bygger sidor som Google hittar.

Man kan rent visuellt skapa en rubrik genom att ta en vanlig brödtext och förstora den i grad, lägga till en avvikande färg och skriva ut den i en fetare variant. Men sökmotorn kommer inte att se den som en rubrik. Och sökmotorn är, eller borde vara den största trafikkällan för de flesta webbtidningar.

En viktig tanke är att som sajtägare släppa tanken att lista saker som ”de mesta grävarna någonsin” och ”de populäraste länkarna” utan att berätta om tidsgränser.

Man får bättre snurr på en community genom att lista ”senaste veckans” eller ”populärast idag”. Vilket vi gjorde under min sista tid med Tasteline.

Kevin är inte imponerad av användartester. Han har, precis som jag, suttit med på tester och tänkt samma tanke. Jag förstår vad ni försöker göra, men jag tror inte att det gör någon skillnad.

Det måste inte bli perfekt, nu.

Bättre att slänga ut en tjänst och spara tid till senare ändringar. Ut med det. Och prata mycket med dina användare om nyheten.

Om något kan förbättras. släng dig över din blog och var inte rädd för att berätta det för sajtens användare. ”Vi gjorde fel. Men nu kan ni testa den nya versionen.”

Det är inte som att göra en bok, man får gå tillbaka och ändral.

Två välformulerade sammanfattningar av ett fenomen vi alla ser. Men har svårt att sätta ord på.

There was a time, when users who had a specific task would go to a site where they thought that tasks could be completed. For example, if they wanted information on the Crisis in Darfur they would go directly to CNN or the BBC.
Jakob Nielsen

The search engine takes the user directly to the information they require thereby completely bypassing the sites home page. Obviously, this deep linking seriously reduces the prominence of the home page.
Add to this the rise of RSS feeds and more people accessing information via mobile devices, and you begin to see the focus shifting from the website home page towards the individual pages of content. That is not to say home pages are no longer important, they are simply not as important as once they were and so do not justify the level of competition they receive in some organisations.

Paul Boag – Webdesigner, bloggare och podcastare.

Nu ger-, delar- och läser vi information i ett media som är specialiserat på just detta. Metaforer som sidor och dokument och mappar är historia.

Jag väljer hur jag vill se informationen. RSS från Dagens media, DN, Tasteline och mina favoritbloggare gör det lätt för mig att hålla koll. Tyvärr ligger Resume, SvD och andra viktiga informationskällor ett par steg efter.

Jag väljer var jag vill se informationen. Jobbdatorn, hemmadatorn eller mobilen.

Jag väljer när jag vill se informationen
1995: Klockan 21.00 får du veta vad som hänt i världen.
2005: Skriv in det här en dators webbläsares adressfält så får du veta vad som hänt i världen.
2008: Ta telefonen ur fickan så får du veta vad som hänt i världen.

Att skumma av de senaste händelserna i facebook är ett nöje jag inte vill slippa. Och att hämta nya mail till min vanligaste mejladress är en självklarhet. Men allt det där andra glömmer jag lätt bort. Och det är inte bra.

Jag är inte ensam. Jag vet att många har ställt till det ännu mer för sig.

Men nu vill någon hjälpa oss. Mozilla vill bringa ordning med projektet Raindrop. Projektets styrka är än så länge av ett community för utvecklare. Vilket är en bra start, jag tänker på ett liknande projekt, succén Drupal.

Och än så länge finns det bara prototyper, i version 0.1. Men de har ambitioner.

”in the beginning, there was e-mail”, så inleder en av utvecklarna sin illustration av problematiken man vill lösa. Man fick mejl från personerr man hade en anknytning till. Bara dem. Men sedan kom jobbmejl, både stort och smått. Sedan nyhetsbrev, och efter det drog det iväg.

Det här är ett stort projekt för Mozilla att hålla ordning på. Har de tagit sig vatten över huvudet? Såg en kul tidningsrubrik: ”Raindrops keep falling on Mozilla’s head”.

Nej, de kommer att lyckas.

Men det är nog svårare än man tror det här. Kommunikationen med de människor man har en riktig relation till har till större delen flyttat över till Facebook. Nu finns vännerna där och endast sporadiskt i e-postens inkorg.

Det ska bli spännande att om någon av de inblandade lyckas med den viktiga biten att få till det här gränssnittet. Hur man tacklar problemet med så många olika typer av information och sätt att skriva meddelanden i ett och samma gränssnitt.

Raindrops sägs kunna styra upp inkorgen och separera ”viktiga brev från mamma” och massutskick från Lensway. Det låter bra. Men om man samtidigt ska visa en twitterfeed med mellan 50 och 100 testremsor i timmen, vad händer då med mamma?

Och jag förutsätter att allt det här blir en iPhone-applikation ganska tidigt. Om det ska sitta fast i den där datorn som står still på skrivbordet kommer det inte att användas.

Ser fram mot min kommande univerella inkorg.

Ritat i telefonen. ca 10 minuter vid sidan av en fotbollsplan.

Hittade en ny app, och plötsligt ritar jag förvånansvärt lätt riktigt uttrycksfulla digitala bilder när, och var jag vill. iPhone har erbjudet en del möjligheter att sköta jobbet mobilt. Google docs och mejl är kanske de hittills vassaste verktygen. – Efter Twitter och Facebook som ärligt talat inte riktigt är jobb. Men nu har det, på ett ganska otippat sätt kommit mer.

Äh, inte för att jag vill skryta. Men man har ju blivit ganska bra på att rita efter 20 år med Mac och Illustrator. Att man behärskar ett program efter så lång tid är inget märvärdigt. Man lär sig hitta i menyer och förstår vad alla lustiga termer innebär. Nej, det märkvärdiga är själva ritandet, för det går inte att rita med en mus.

Den har formen av en rund, mellanstor stenen och musen ligger ungefär under handflatan, inte alls som man vill hålla en penna eller pensel. Ett, minst sagt, trubbigt verktyg. Sedan är det det där med att man hasar omkring med den på bordet, ca 40 cm från skärmen (den fyrkantiga lampan) som ögonen är rödsprängt låsta vid. Det är egentligen rent av lite konstigt att vi över huvud taget gör så pass bra bilder i Illustrator, flash och andra motsvarande program.

Nu sitter någon kanske och räknar år, jag säger bara att jag ritade svart/vitt i Illustrator 1 redan i högstadiet.

Därför blir jag förtjust i den nya appen SketchBookX i min iPhone. Ett otroligt behagligt litet ritverktyg. Med en skön, lagom kalligrafisk penna. En visserligen begränsad men ändå en palett, en airbrush och, framför allt lager. Alla verktygen försvinner bort i kanten och hela pekskärmen blir en stor arbetsyta. Jag zoomar in och ut ur arbetsytan som i alla andra iPhoneapplikationer och framför allt, jag ritar med fingrarna. Direktkontakt mellan huvud och arbetsyta.

Bilderna byggs inte av vektorer, det är inte ett miniillustrator. Men om de ska användas på webben så är det sällan ett problem. Det här är ett av få program i telefonen som kommer att bli ett verktyg på riktigt. För ärligt talat, det är svårt att motivera tid till att rita ikoner och uttrycksfulla gubbar inom ramen för ett tight budgeterat webbprojekt. Trotts att vi känner på oss att dessa detaljer kan göra det lilla extra.

Nu kan jag rita digitalt när som helst. Flummiga utfall eller briljanta infall, de kan rent tekniskt gå rakt in i en produktion. Ikonerna här är ritade i telefonen. Det tog ca 10 minuter vid sid en fotbollsplan.

brandneusense.com, snygg shoppingsajt

Snubblade över ett par nya shoppingsajter vars existens gjorde det klart för mig – det saknas en topplista med de bäst designade e-handelssajterna. Här kommer den…

Eller okej, det finns listor. Men JAG har inte gjort en egen tidigare. Det blir mest kläder, varför hittar jag inga tok-snygga shoppingsajter med mat- eller hifi/ljudnörd-mys?

1. brandneusense.com
Jäkligt snygg, nej inte snyggast. Onödigt med underline i vänsterspalten. Lite kvar att göra med köpbeteendet och prisinfo. Men jag vill placera en sån här sajt överst med all sin skaparglädje och inspirerande detaljer. Flippad, men trots det infinner sig en solklar shoppingkänsla, man fattar direkt att det ska köpas

2. the-affair.com
Kul, enkelt och bra flasharbete. Ett föredömme i sin förenkling och avdramatisering av on-line-handlandet.

3. www.uo.com.au
Elegant och seriöst webbigt. Den här skulle jag titta på igen om jag någon gång gör någon form av e-handel.

4. bridge55.com
En till med kläder. Vacker, lekfull gatsmart och sober på samma gång. I klass med den första sajten.

5. miaandmaggie.com
Jag har inte hund, men om jag hade en jycke skulle vi hänga här.

6. .ikea.com/se
Lätt att glömma bort men den är en topp-tio-sajt, funkar otroligt bra.

7. www.meiji.co.jp/sweets/choco-cafe
Fattar inte ett ord, men – Mmmm choklad.

8. .kinkymicks.com
Rätt grafik för en sajt som vill pimpa ditt åk

9. vondutch.com

10. sycfuk.com
Ganska street, kan man lungt säga.

11. shop.hm.com
Svenska HM står sig väl internationellt, men det är roddigt att få ner ett plagg i varukorgen.

12. keedo.co.za
Barnkläder i sydafrika

13. rockpillars.cz

14. etnies.com

15. wireandtwine.com

16.store.diesel.com
Klart Diesel har en snygg sajt. Men de borde ha använt mycket mer ren html för det här.

17. crumpler.com.au
Det borde vara brottsligt att använda flash så här. Men man kan inte sluta titta.

18. firstbornmultimedia.com/websites/sunnyville
Återigen för mycket flash. Men oj vad de har jobbat med det här.

19. shopcurious.com

20. cellyshop.cz

21. ourtype.be
Välgjord typsnittsshop

Vi vet ju redan om det. Rätt skissprocess leder till bättre webb. Men ändå har vi så svårt att använda wireframes i vardagen. Här är några argument att ta fram inför nästa projekt. Och strunta i fina wireframes-mjukvaror, jag tror att man gör bäst jobb med papper och penna.

Beställaren ombord

Wireframes och skisser på papper är befriande avklädda. Inget i dem kan misstas för slutgiltig design. Om man då öppet visar dem för beställaren och låter dem vara med på det stadiet har de mycket lättare att godkänna en slutleverans som följer den skiss man tidigare var överens om.

Webbyråer låter allt oftare kunden till och med vara med och rita. Det ger kunden en känsla av ägarskap, de har ”investerat” i slutleveransen. Dessutom har beställaren/kunden ofta insikter som man vill ha med på ett så tidigt stadium som möjligt, know-how som kan skjälpa skisser som tagits fram av ett renodlat ”web-team”.

Dessutom ska beställaren under projektets gång visa upp din design för sina chefer. då är det värdefullt för dig att din kontakt både känner sig delaktig i designen och har snappat upp en del av tankarna som tänkts under processen.

Fler infallsvinklar

Handritade skisser är snabba och lätta att göra. Att bara behöva papper och penna är befriande och man kan kosta på sig att utforska fler olika alternativ.

Det är skönt att kunna avfärda alla andra alternativ utöver det man väljer att fortsätta med. Framför allt när alla alternativen fått samma chans. Annars finns det nästan alltid ett av formgivaren favoriserat alternativ som fått lite mer finish än övriga och som därigenom lurar med sig övriga beskutsfattare på ett spår som inte vunnit en ärlig kamp mot de andra ”kandidaterna”..

Wireframes förbättrar samarbetet i projektgruppen

Det här är inte bara för webbdesignern eller projektledaren. Utan något som alla kan deltaga i. Det blir lättare att förstå och respektera varandras insatser. Och ingen är hemmaspelare (kan programmet) eller bortaspelare (får titta på och försöka säga något smart) när papper ersätter programvaror.

Klarare kommunikation

Eftersom alla, från beställare till utvecklare kan vara-, och är med på en workshop med wireframes kommer problem, missförstånd och tekniska lösningar upp till ytan väldigt tidigt. Dessutom är visuella ”förslag” lättare att förstå och arbeta kring än kravlistor och lösa e-mail med tillägg.

Det går att testa även pappersskisser

När man har en bunt wireframes kan man visa dem för fokusgrupper och be dem berätta var de skulle klicka för att klara av olika uppgifter. Man kan även ha gruppdiskussioner kringuttryck och namngivning av funktioner på ett mer neutralt plan när de är ritade med blyerts än när man tvingas flika in att ”knapparna har inte den riktiga looken än, tänk inte på att de är blå”.

Lättare att ändra

Ett stort problem med att testa en design i html, med grafik är att väldigt mycket jobb redan är gjort. Och då blir det svårare att ändra något. Det här gäller både användartester och presentationen mot en kund.

Man vill som formgivare visa sig duktig och visa upp en färdig sajt. (Med en hemlig dröm om att man satt allt första gången och alla bara ropar hurra! och tar i hand”). Men så blir det aldrig. och som formgivare blir man alldeles för kär i de förfinade skisserna för att utan vidare överge dem om de visar sig att de i själva verket inte duger.

Avsluta med att göra om allt

Man bör av sluta med att göra en skiss av skissen. rita av den, rita rent. Den första kan vara väldigt kladdig av brainstorming och många ändringar. En bra idé kan då vara att formgivaren/projektledaren sätter sig för att i lugn och ro kalkera av den gemensamma skissen och skriva rent texter och händelsebeskrivningar.